I går var Henrik och jag ute på våran första skogspromenad tillsammans med Celda. När vi kom hem kunde vi lätt dra ett par slutsatser. När vi går tillsammans ska bara en av oss köra lydnad, den andra vara vackert passiv. Nu blev det nästan väl mycket inkallningar för stackars lilla Celda. Det andra var att Henrik kör sin lydnad med fruktan, eller ja hon vet verligen vad nej betyder med honom och ibland är hon nästan reserverad av att komma. Medans jag kör min lydnad med kärlek, hon kommer mer än gärna och är så glad att hon inte vet vad hon ska göra och passar gärna på att utge några bett i armar och händer. När Henrik säger sitt så sitter hon tills hon fått godisen och sedan sitter kvar tills han säger varsegod. När jag säger sitt så hoppar hon till en början efter godisen och sen slår hon mot den med tassen och sitter sedan tills varsegodet.
En mix av dessa ledarskapsstilar tack! Så ska nog detta bli utmärkt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej på er Celda, husse och matte. Jag kan bara konstatera att ni tagit över "bloggtronen" och det är jättekul. Mycket information och inlägg och det är jättekul. Vi i Sandviken har det också bra och vi måste defenitivt träffas någon gång då vi, som sagt, nästan är grannar. Jättekul att följa Celda på hennes resa genom livet.
Jag kommer bättra på mig vad gäller inlägg poå bloggen också. Ha det gott så hörs vi!!
/Johan Keller med familj
Skicka en kommentar