Misstänkt djurmisshandel…

Vi befinner oss i Falun centrum, Celda skriker som ett brandlarm rakt ut, inte 2 sekunder, inte 5 sekunder, utan minst 15 sekunder, iaf kändes det så. Gissa om vi hade många blickar på oss från folk som stressa runt för hinna sina ärenden på lunchen. Det som hänt är att Celda klivit rakt framför mig för att försöka bita tag i en plastkassen som en av personerna vi möter håller i, jag hinner inte reagera utan trampar henne på ena tassen. När vi hämtat oss från händelsen går vi vidare i hopp om att inte allt för många av de personer som fortfarande har blickarna på oss tänker "hur kan man slå en valp som är så söt"… Vi hinner bara gå ett par hundra meter innan vi drar på oss ännu mera uppmärksamhet. Vi passerar en parkerad bil med en drever eller om det var en beagel i, när denna får se Celda flyger den skällande med en smäll mot bilrutan så hårt så att billarmet går igång. Cedla lägger huvudet på sned o tittar och lyssnar lite förundrat innan hon knallar vidare, husse följer efter.

Hunden på bilden har inget med insidenten att göra men den är dock tagen ur en icke vorsteherägares bistra vardag.

Under den gångna helgen har vi också provat på att vara till sjös närmare bestämt ut på Siljan, kanske inte så spännande att vara hund på durken i en gungande fiskebåt under flera timmar med nog så bra miljöträning som gick fin fint. Celda har också fått möjlighet att dofta på björnskit samt i en färsk tjäderlega, båda uppledes som mycket spännande dofter.
Imorgon kommer matte hem från staterna, trevligt, vi saknar henne!

Huggorm, uwah

I lördags åkte Celda och jag till Blecket för att gå på hundpromenad med min "hundguru". Men innan promenad, självkart ett par koppar te! Vi gick exact 8 km enl gps och större delen av den tiden blev Celda nerbrottad av hoffen Boogie, han tyckte hon passade bra som en pipleksak... Men Celda är tuff och reser sig direkt, jagar ikapp och försöker ge igen men en hoffe med en massa hår, ja då märks inte ett bett från en liten tös som håller på att tappa tänderna. När vi nästan promenerat klart händer något otroligt. En huggorm ringlar över vägen och Celda ställer sig på ormens huvud med baktassarna och nosar på svansen! Det låter inte sant men jag lovar att så var det. Jag såg att det var en orm men kopplade inte riktigt vad som hände och Leffe sa att den var död, som tur var reagerade Cilla snabbt och kastade kopplet på Celda. Hon fick in en fullträff så förhoppningsvis kopplade Celda att det var ormen som var det onda. Alltså fy vad äckligt! Å tänk vilken tur att den inte högg!!!

Celda har brottat ner Boggie, ja så var det!

Jag curlar tydligen lite för mycket och jag måste jobba på mitt röstläge. Båda två gör jag omedvetet även om jag innest inne vet om att jag kan ha tendenser att göra detta. Celda tyckte de var en stabil hund men att vi sannerligen kommer att få mycket att jobba med.

Ska det va nåt, att sno en pinne från en polishund?

I går åkte Henke å Jocke söderut för att bli med trollingbåt. Jag å Celda tog bussen till Anna i Orsa där vi väntade båtägarna med en utsökt pastamåltid. Celda skötte sig utmärkt på bussen, det tog bara ett par minuter innan hon fattade att det var lika bra att lägga sig och sova. Innan dess hade vi vandrat runt på stan och ut på långbryggan. Vi fick kämpa ett bra tag med att gå ner för en trappa på bryggan, jag tror inte att jag curlade så mycket... iaf så kom hon ner efter ett tag och nästa trappa gick hon ner för utan att bry sig överhuvudtaget, så hon kommer ju över problemen väldigt snabbt!

Nästa inlägg har Henrik lovat att skriva! Totalt avslappnad på bussen

Syskonkärlek

I går var jag på möte i Gävle och på hemvägen passade Celda och jag på att svänga förbi Sandviken och syster Cindra. Det blev bus nonstop i en timme! Celda som är van att busa runt med diverse hundar hade övertaget i början men Cindra fattade snart galoppen och de blev jämnspelta. De busade så mycket att vi blev tvugna att ta isär dem för att Celda skulle få en chans att kissa, å sen full fart igen. De var härliga att se på! Båda två med världens energi, de bet, slet och jagade varandra men hela tiden utan morr. De var ganska jämnstora och verkade oxå vara ganska jämna i temperament. Det var väldigt roligt att träffa både Cindra och hennes husse och matte tyckte både jag och Celda!

Full fart och omöjligt att få en osuddig bild...

Idag har Celda visat att hon inte är någon bra skogsvårdsledarhund. Vi var på ett hygge och inspekterade en dåligt gjord plantering. När jag stod och räknade/sprayade in en planta kom hon kutande i väldens fart och dök ner och slet upp plantan! Phu, detta hände sedan mer än en gång. Så nu finns det i stort sett inte en enda planta kvar hygget... Får se om nästa vecka när jag åker bort om hon trivs bättre som stabshund inne i city, men jag tror ändå att hon gillar bäst att vara med mig ute i skogen!

En helt vanlig dag på jobbet! Obs, hon har inte gjort illa sig det är sprayfärg på benet

På fjället

Vi har ju alltid tyckt att hon har varit så himla lydig och kommer direkten när man ropar, de störningar vi har haft då är folk som tränar på skidspåret och när man möter hundar å så. Nu har jag upptäck att när man leker med andra hundar så är det mycket roligare än att komma till matte. I går var jag nere på brukshundklubben en sväng och prövade på lite agilityhinder på skoj, hon är ju helt orädd! Att gå igenom den raka tunneln var ingen match och efter att ha visat på en hög brogrej två gånger med godis så sprang hon över den själv när jag vände ryggen åt! Den är ju säkert 1,5 m hög och hur smal som helst, phu hjälp! Iaf så var det en massa valpar där å tränade å vi lät dem leka ett tag, vilket de alla uppskattade! Men när det var dags för inkallning så behövdes det ett par nej innan hon kom, så mer störningsträning behövs absolut! (de andra hunägarna tycket ioförsig att hon var jättelydig då de fick kämpa bra mycket mer, men så vill vi inte ha det!)


I dag har vi varit en sväng på fjället i härliga härjedalen, och å så härligt det var! Löven börjar skifta i färg och luften är frisk och klar. Det var inte jättebra med fågl men vi hittade en liten, och en fin kull med ripor och en fin kull med orrar. Friskus jobbade bra och I.S skötte skyttet bra, 3 fåglar fick vi med oss. Greis har verkligen blivit stor, tänk att han bara är 2 mån äldre än Celda! Celda gnatade på bra på det bitvis stenskravliga fjället, jag hade henne i koppel i stort sett hela tiden, det är hon inte van vid men det kändes bäst att göra så. När I.S gick fram för att skjuta höll jag både Celda å Greis, båda skakade som asplöv och släppte inte Friskus ur synfältet en sekund. Nu ligger hon trött å nöjd i mitt knä å sover å drömmer om när hon själv får jaga!
För Henrik blev det varken hjort eller råbock men en skrake. Han såg flera djur men fick bara ett skottläge å det bidde tyvärr bom.

NRG

Phu, bara hälften så mycket energi vore mycket! Det märks absolut inte att hon har varit sjuk, eller så är det så att hon nu håller på att ta igen alllting som hon har missat...

Rättvik med sina sandhedar är perfekt för en nyfiken och springglad hund. Det finns stigar nästan över allt och vi försöker att inte ta samma stigar under promenaderna. Celda springer numer oftast framför eller brevid oss men aldrig längre bort än att vi ser henne. Högt gräs, prassliga löv och sand hör till hennes favoriter och jag vet inte hur många kullerbyttor hon gör under en promedad egentligen. I högt gräs ser det dessutom ut som hon gör dem med flit! Man kan inte låta bli att skratta när man ser henne! Ibland kan hon komma emot en i 120 km/h och inte ha en tanke på att hon kanske borde sakta in och stanna utan pang, rätt in i benen på en. Går vel an så länge hon är liten men snart så...

Full fart, detta var det första kortet av 4 som hon hamnade i bild på

När vi möter hundar eller människor sätter vi henne vid oss och hon sitter kvar och kikar med lång hals på vad det är som går förbi. När man ger varsego går hon ibland lite åt det hållet men då är det bara att säga nej så kommer hon med oss.

Det värsta hon gör är detta eviga bitande i händerna, nu är det ju iåförsig mest på mig hon gör det och det är ju enbart mitt fel... så ja jag ska ta ifrån henne det...

Henrik har åkt "hem" till östergötland över helgen för att jaga och hämta Lina, det blir spännande att se hur det kommer att gå. Lina är inte överförtjust i andra hundar och kommer nog att se Celda som något mycket jobbigt, men man vet ju aldrig.

Celda på en av många broar över Enån

En sjuk Celda

Celda har varit mystiskt sjuk sen i onsdags, det började (trodde vi iaf) med att vi tog 12 veckors vaccinationen, detta var på förmiddagen. Efter jobbet gick vi en promenad med henne och hon var lika tokig och springglad som vanligt, för utom ett eventuellt litet pip. Sen la vi in henne i buren hemma och åkte och handlade lite, när vi kom tillbaka var hon helt loj och hade en "böld" bakom örat. Vi satte genast detta i samband med vaccinationen och ringde till veterinären, hon sa åt oss att avvakta till morgonen. Och när morgonen kommit var inte Celda nåt piggare så vi ringde på nytt till vet, hon skulle vara ledig men sa att vi skulle åka in till kliniken. Vet trodde mer på getingstick än vaccination och sa att vi skulle avvakta. På fredagen blev mycket piggare! Inte som vanliga Celda men mycket piggare än hon var under torsdagen.

På lördagen var hon helt sig själv så vi tog henne med å gjorde lite reparationer på kojan i rosenberg. Hon var pigg och glad, skönt tyckte vi som varit så oroliga! Vi skrämde en orrkull framför oss, jag tror aldrig Celda såg fåglarna men hon nosade glatt och väldigt intresserat i legorna och utökade söket, KUL! Tyvärr svällde halsen upp ytterligare på kvällen och hon fick liksom tre bölder på halsen, en hård och två lösare. I morse hade dessa flyttat sig något och blivit större, hon hade även lite feber. Så det blev till att ringa till veterinären igen, fick åka dit och där tömde vi den hårda klumpen på en massa var och nu är det penicilin i 10 dagar. Vad hon gjort vet vi inte, kanske har hon fått sig ett bett av Mette (mor till valparna, tisdags isåfall) eller har hon fått nån tagg eller pinne i sig. Vi har hittat en liten sårskorpa men det är allt... Nu är hon iallafall pigg, hon lekte glatt med ÅS söner direkt efter vi tömt henne på var å nu tycker hon att det är dags för kvällsmål!