Vi har ju alltid tyckt att hon har varit så himla lydig och kommer direkten när man ropar, de störningar vi har haft då är folk som tränar på skidspåret och när man möter hundar å så. Nu har jag upptäck att när man leker med andra hundar så är det mycket roligare än att komma till matte. I går var jag nere på brukshundklubben en sväng och prövade på lite agilityhinder på skoj, hon är ju helt orädd! Att gå igenom den raka tunneln var ingen match och efter att ha visat på en hög brogrej två gånger med godis så sprang hon över den själv när jag vände ryggen åt! Den är ju säkert 1,5 m hög och hur smal som helst, phu hjälp! Iaf så var det en massa valpar där å tränade å vi lät dem leka ett tag, vilket de alla uppskattade! Men när det var dags för inkallning så behövdes det ett par nej innan hon kom, så mer störningsträning behövs absolut! (de andra hunägarna tycket ioförsig att hon var jättelydig då de fick kämpa bra mycket mer, men så vill vi inte ha det!)
I dag har vi varit en sväng på fjället i härliga härjedalen, och å så härligt det var! Löven börjar skifta i färg och luften är frisk och klar. Det var inte jättebra med fågl men vi hittade en liten, och en fin kull med ripor och en fin kull med orrar. Friskus jobbade bra och I.S skötte skyttet bra, 3 fåglar fick vi med oss. Greis har verkligen blivit stor, tänk att han bara är 2 mån äldre än Celda! Celda gnatade på bra på det bitvis stenskravliga fjället, jag hade henne i koppel i stort sett hela tiden, det är hon inte van vid men det kändes bäst att göra så. När I.S gick fram för att skjuta höll jag både Celda å Greis, båda skakade som asplöv och släppte inte Friskus ur synfältet en sekund. Nu ligger hon trött å nöjd i mitt knä å sover å drömmer om när hon själv får jaga!
För Henrik blev det varken hjort eller råbock men en skrake. Han såg flera djur men fick bara ett skottläge å det bidde tyvärr bom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar