
Lördagen började likt söndagen med stånd på en orrkull, tyvärr var de väldigt lätta på vingarna så de var borta långt innan vi kommit fram till Celda, men hon respekterar fågel å sköter allt bra. Å det är ju så kul att se hur taggad hon blir när det är fåglar i näsan. Sen gick vi länge å såg ingenting, så det kändes tungt. Vi kändes oss lite nöjda, sov å packade ihop för hemfärd, men valde att kolla ett nytt ställe på vägen hem. Å där gick å gick vi utan att se ett liv, vände tillbaka lite hopplöst å råka trampa upp en jättefin ripkull! Nu kändes det ändå mer hopplöst, den enda ripkullen å den trampade vi upp! Så när vi istortsett gett upp 200 meter från bilen ser jag Celda i ett stramt stånd. -Nu tror hon att hon har fågel igen säger jag med uppgiven röst, jag trodde henne inte... Vi gick fram jag avancerer henne, hon går 3 meter stannar igen, skytten går lite längre fram, jag avancerar henne å upp flyger 2 ripor. Varav den ena skytt Grenestam knäpper! Jag vet inte om Celda satte sig av sig själv eller om jag visslade eller sa stanna men hon satt iaf! Det var såå skönt att äntligen få en fågel!!!
Nästa helg åker Henrik och Celda till Mittådalen för prov, det ska bli spännande!